Erik Thulén
Jag går långsamt bakåt i tiden. Mitt arbete är ett slags självporträtt som handlar om identitet utifrån personliga erfarenheter. Kanske är det för att jag är överkänslig, kanske är det för att jag inte förstår, men jag har alltid känt att jag är fel. Inte att det är något fel på min person eller min kropp, men att jag är på fel ställe eller i fel tid. Jag har alltid förväntat mig andra saker från världen – andra sorters färger när solen stiger över horisonten, andra dofter i rummen och korridorerna och en annan reflektion i spegeln.

Lajv-världen har utvecklat en egen materiell tolkning av medeltiden och fantasy. Det finns vissa tekniker och material som skapat en egen estetik. Latex och skumplast för att bygga vapen, masker och lösdelar. Plagg som struthättan och manteln utgör grunden i tolkningar av medeltida dräkter som skaver med hur det är tänkt se ut. 

Jag har en del gamla foton och personerna på bilderna är klädda i dräkter som ger andra tolkningar av sin samtid. Jag upplever att det är svårt för samtiden att relatera till lajv-världen och tvärtom. De ursprungliga inspirationerna har plockats upp och blivit mer än mainstream men lämnat lajv som pendlar i otakt.