Mirja Leierth

I det här projektet önskar jag undersöka och länka ihop det performativa i konsthantverk med en
tradition av medvetandegörande i socialistisk feminism.
Denna feministiska tradition innefattar att individer kommer samman och pratar om deras känslor/
mående och hur de genom det samtalet kan koppla deras individuella känslor till en samhällelig
struktur. Detta är något som Mark Fisher nyligen tog upp i hans föreläsning ”All of this is
temporary” ( https://www.youtube.com/watch?v=deZgzw0YHQI ).
Den del av performativt konsthantverk jag specifikt är intresserad av är den gemensamma och
delande aspekten av själva görandet. Att dela med sig, våga fråga om hjälp och att skapa
tillsammans är viktiga moment för mig både som konsthantverkare och feminist.
”There’s a challenge to individualism at the moment when you ask for some assistance”
- Judith Butler
Konst och konsthantverk har enormt potential för människor att komma samman, diskutera och
skapa något större ihop.
Mitt bidrag till det här projektet har vuxit, och växer, fram ur tankar och känslor kring psykisk ohälsa
kopplad till politiska strukturer.
Startskottet kom när jag såg Ahang Bashis film ”Skörheten” (2015) där hon undersöker sin egna
psykiska ohälsa. Modig och stark delar Ahang med sig av något som anses privat, men genom det
lyfter hon något som egentligen berör väldig många.
De mer politiska idéerna och konsekvenserna är mer utvecklade i denna artikeln: ”We are all very
anxious” av The Institute for Precarious Thinking ( http://www.weareplanc.org/blog/we-are-all-veryanxious/).
Detta performativa projekt blir en naturlig och nödvändig fortsättning på mina tidigare arbeten där
jag genom ett konsthantverksperspektiv granskat avgränsningar. Genomgående för min
konstnärliga praktik är ett normkritiskt perspektiv och hur jag fysiskt uppfattar regler satta av andra.
Bidraget till utställningen kommer utgöras av ett ’rum i rummet’, halvt genomskinligt tyg agerar som
väggar och fyra höga podier markerar hörnen. ’Väggarna’ kan dras för eller öppnas upp och på
podierna står fyra skulpturer. Genom samtal och med hjälp av besökarna kommer jag att
producera verk inne i rummet. Med hjälp av filmkamera kommer arbetet dokumenteras och visas
upp när jag inte är där.